Västerbottensdräll
Brita Tedebrand har valt att kalla utställningen Min hyllning till västerbottensdrällen.
Om konstnären
Att jag blev väverska har med min farmor att göra – Sara Ehrland 1865-1953. Hon vävde till Hemslöjden i Västerbotten i mer än 25 år mestadels vita dukar i Västerbottensdräll. För denna insats tilldelades hon en plakett i brons och en skedkrok i äkta silver ur landshövding Gustav Roséns hand. Detta hörde jag mycket om som barn.
Min första egna upplevelse vid vävstolen blev i realskolan i Sala – en kudde – inne på frökens kontor. I gymnasiet på latinlinjen när de andra i klassen läste extra tyska bad jag att få väva. Ännu en kudde blev det.
När jag flyttade tillbaka till Umeå med min egen familj 1982 blev det mer och mer vävning varvat med yrket som psykolog. Många meter stor duk i Västerbottensdräll, små dukar, gardiner, plädar och mattor mm mm har jag producerat. “Här vilar inga halta löss”, som min latinlektor sade en gång.
Mina nära och kära har fått ta del av det mesta.
Mitt motto idag är, som någon annan myntat: “Att väva är att leva”.
